Efter förra årets succé på Korröfestivalen med satsningen på Svenska låtar fortsätter vi år på delvis samma tema, men nu med inriktning på det som brukar kallas spelmansböcker.
Det finns en stor mängd bevarade handskrivna notböcker som huvudsakligen innehåller en bruksrepertoar av dansmusik. Dessa böcker omspänner en tidsmässig period på ungefär 250 år – från cirka 1640 till cirka 1880. Merparten härrör från det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Dessa handskrivna funktionella repertoarböcker började i Sverige i slutet av 1800-talet att kallas för spelmansböcker. Denna beteckning är inte alldeles självklar ur ett nordiskt eller internationellt perspektiv. Den kan rent av vara något missvisande – särskilt om man har en nationalromantisk bild av bondspelmannen med stort B, som i kontrast till skolade musiker hade tonvikten lagd på gehörstradering. De handskrivna notböckerna avspeglar ju närmast per definition en notkunnig ägare.
Kända uppgifter om ägarna till vissa spelmansböcker avspeglar också deltagande i en annan del av musiklivet än folkliga danstillställningar – det kan röra sig om medlemmar i hovkapellet, organister, kantorer, klockare, ämbetsmän eller militärmusiker. Detta visar i sin tur på den närhet som fanns mellan olika musikområden, att gränserna mellan vad vi idag kallar konstmusik, folkmusik eller populärmusik inte var relevanta i den här världen: det var musik helt enkelt!
Böckerna utgör på många sätt en fascinerande musikalisk källa som i sig väcker en rad frågeställningar: Vilka musikaliska miljöer, sammanhang och kontakter avspeglas i dessa böcker? Vad vet man om upphovsmännen och vad säger melodierna om den lokala, regionala, nationella eller internationella repertoaren?
Innehållet i böckerna domineras av pollonesser (polskor), menuetter, kontradanser och kadriljer i den så kallade galanta stilen. I de äldre samlingarna förekommer även couranter, gavotter, jiggar, sarabander och bouréer – i de senare dyker anglaiser, franscaiser och valser upp. Melodierna i flera av böckerna rör sig ofta i gränslandet mellan det vi idag kallar barockmusik och folkmusik. Enligt en seglivad romantisk föreställning har unika repertoarer vuxit fram under speciella omständigheter, specifika för olika områden och inte särskilt likt någonting annat. Det kanske istället är så att mycket av vår nordiska folkmusik röjer ett ursprung i 1600- och 1700-talens mer allmänt flödande repertoar av bruks- och dansmusik. Innehållet i olika handskrivna 1600- och 1700-talssamlingar från hela Nordeuropa kan därmed ibland vara förvillande likartat.
På sommarens Korröfestival får vi möta några musiker som på djupet borrat sig ner i en eller flera av dessa böcker, som Pelle Björnlert, Maria Jonsson, Åke Persson, Pontus Estling, Erik Rydvall, Astrid Selling, Josefina Paulsson, Olof Ericsson, Hans Kennemark, Gerry O’Connor, Simon Wascher och Eric Hammarström!
